Runstenen i Lingnåre från 900-talet e.Kr
Foto: Håkan Karlsson - Håkans Naturbilder

Lingnåre ligger ca 2,5 km väster om Hållnäs Kyrka. Området begränsas i söder av skogs- och myrmarker som ligger över 10-metersnivån. I norr finns lågt liggande sankängar. Längst i väster skjuter en nordgående moränrygg ut i ängslandskapet.

För tusen år sedan låg Lingnåre i anslutning till en fjärd.
Åkerlandskapet har föregåtts av ett ängs- och beteslandskap utan fast bosättning. Det var först under sent 900-tal som Lingnåre fick permanent bebyggelse.

Den förhistoriska bebyggelsen i Lignåre bestod av flera byggnader, bl a ett bostadshus på ca 50m2 samt fähus och bodar. Ett gravfält med ett 30-tal gravar ligger 150m VSV om den vikingatida boplatsen. Här står en av de två befintliga runstenarna i Hållnäs. Den restes i slutet av 900-talet men den står inte på sin ursprungliga plats.
Runslingan, som är skriven med vanliga runor och kortkvistrunor, lyder:
"huskar auk tiuRi fathr kaRtua iR rastu stain thina fur riuRkaiR bruthur huskarlsa auk sun tiuRain fasthikn raista runoR thisaR thaiR unRi"

"Huskarl och Djure, fader och son, lät resa stenen efter Djurger, Huskarls broder och Djures son. Fasthegn ristade runorna".

Den förhistoriska boplatsen övergavs under 1100-talet och ersattes av nya byggnader omkring 200m längre mot syd-ost. Den medeltida byn bestod av åtminstone två gårdar och var också mer diffrentierad med separata byggnader för olika behov. Det faktum att den medeltida byn inte placerades i anslutning till den nya kustlinjen pekar på den ökade betydelsen av boskapsskötsel. Havet som näringskälla var inte längre av samma avgörande betydelse som tidigare.
Byn ödelades omkring år 1350 av okänd anledning.

Lingnåre var obebott under omkring 200 år. Under slutet av 1500-talet återuppstod byn men denna gång vid Ängsvreta norr om gamla Lingnåreområdet. Enligt skattelängderna utnyttjades Lingnåre som äng- och betesmark av människorna från Ängvreta vid den tiden. Området markeras som äng på den första kartan över området från år 1757-58 och användes inte för odling före 1800-talet enligt laga skifteskartan från åren 1857-58.

Som ett resultat av den medeltida ödeläggelsen rymmer Lingnåre idag ett i stora delar bevarat kulturlandskap framvuxet under vikingatid och äldre medeltid.